Dyketrocken

Igår var jag med Fny på Dyket. Det var ganka kul fatt man såg ju en hunk där :P'  
När vi satt i pubben (publiken) och tittade på sveriges yngsta dansband sjöng Fanny med som en galning till Arvingarnas Eloise och jag fick dämpa henne så att hon inte skulle skämma ut sig. När Brobergz hade spelat klart var det dax för nånting mystiskt, sa Alex som var kvällens konferencier. Det vart mörkt på scenen och lamporna lyste ut över pubben och en röst sade; 1989 upprepende. Upp på scenen kom en man i 25-30 års åldern och han började dilla om att han ville ha kärlek, spirituell kärlek. Efter hans första låt som handlade om nåt  "ensam kvar i ödet" var det kanske 2 pers som klappade, en av dem Fanny. Snubben sa att han aldrig hade fått så mycke applåder i hela sitt liv. "Mina minnen på ett polaroid" hette andra låten och han sprang runt i pubben som en dåre. När tredje låten skulle börja drog jag med mig Fanny därifrån och sa att vi skulle åka hem nu. Att nu fick det vara nog på trams!

/Amanda

Kommentarer
Postat av: hem å röj me dej

hurru skriv lite oftare din snorjäsch ;)

2007-08-20 @ 15:02:14
Postat av: Faster Kicki

Kära brorsdotter! Vilket språk du använder om min lilla dotter Fny! Kan hon hjälpa att hon ÄLSKAR gamla dansband och deras låtar. Hon vill ju oxå gärna visa sin uppriktiga uppskattning och du ser ju att den trevlige musikern blir glad och tacksam. Detta har säkert visat vägen för honom och visat vad hans framtid som musiker kan innebära; lite berömmelse, ev. autografer mm

2007-08-20 @ 23:10:14
Postat av: Fny

Amanda! De låter ju som jag är efterbliven ju!! Som att du är min assistent och måste lugna mej så jag inte slänger mig över den myskofika varelse som står på scenen! Hahaha, vilket himla inlägg!

2007-08-20 @ 23:27:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0