Lodis Poesi
Årets lataste lördag passerade med lätta andetag och smattrande fingrar mot tangentbordet. Jag befann mig i en tidlös situation, utan stress. Framför min komunikationscentral, datorn. Ute på gatan rullade bilarna, människosläktet vandrade, ungdomarnas trimmade mopeder skar i mina oförstörda öron. Jag förtärde min frukost och sedan klädde jag mig för dagens stora uppdrag. Jag skulle GÅ till apoteket Spoven och utlösa en salva mot värk åt min mor, vars axel är skadad. Kom man hem då, satt datorn där och såg allmänt frestande ut. Där tillbringade jag resten av dagen. Ett litet undantag när det var dax för mat, då satt jag med min grisnäsa tryckt mot ungnsfönstret och väntade utsvultet på föda som bestod av rotsaker i ugn. Man kan säga att det var en nyttigare variant av vad vi idag kallar pommes frites. Efter maten stoppade jag karameller i munnen, tuggade och svalde. Somnade i tryggt förvar i min säng på 90cm bredd.
Dagen därpå vaknade jag av en väckarklocka som tog form av en mobil. Klev upp och spatserade till badhuset där jag undervisade små barn simning. En av de stackars arma barnen såg ut som Angelina Jolie, en exagt kopia av henne. Vi första avblicken av honom trodde jag nästan att det var Angelina som kom i en förkrympt version också hade hon bytt kön.
Höres Amanda