.

Hej. På natten som just passerat fick jag ett plötsligt sorg-besked. Jag vaknade och upptäckte att jag var täppt i näsan. Ärsssch, var min första tanke och jag sov vidare. När jag vaknade på morginkvisten av min irriterande väckarklocka så hade min snoret utvecklat sig. Jag hade jätteont i området runt struphuvudet, nämligen halsen. Jag bet ihop och tog en mucoangin, ett läkemedel för just sådana här situationer. Sedan gick jag till skolan. Där kämpade jag mig genom webbdesigns-och naturkunskaps lektioner. Jag åt sedan lunch som drog lite väl ut på tiden och efter det var det matte. På den lekkan insåg jag att jag var körd. Jag hade blivit ett offer för den grymma förkylningen och insåg att jag var tvungen att kapitulera, ge upp. Så efter genomgången med mycket uppvirvlande av snor begav jag mig hemöver, slängde mig i sängen och kikade på en film vid namn Turistas, den var hyfsad. Sedan skulle jag kolla på mr.beans holiday men klarade knappt av mer än 10 min p.g.a ressigörens kopierade mr.bean-trick. Har ni sett den där mr-bean-filmen när han håller på med en tavla? Då har ni i princip sett denna. Orka kopior???

Nu är jag ledsen för att jag måste jobba matte i heljen för att jag skippade lekkan. Jag orkar inte! BUÄHÄHÄ också har jag min fjärde match för veckan på söndag. I ALBY!!! Innan det har jag simskola... JAG ORKAR INTE MED DETTA TEMPO! ÄR DET SÅ HÄR FÖR ATT JAG ÄR SJUK ELLER FÖR ATT JAG INNERST INNE KANSKE HATAR SKOLAN? Hoppas på det förstnämnda alternativet. Men nu ska jag inte deppa ihop! Jag ska vara positiv och se saker från den ljusa sidan (finns det nån?) Jag älskar att var sjuk och om jag inte är sjuk nu så kanske jag blir det vid ett annat, viktigare tillfälle. Det finns väl inge roligare än att ligga hemma i sängen och känna press över att komma efter med skolarbetet? Jo eller?

Orka diskutera dessa djuriskt djupa tankar. Acceptera nuläget bara. Åh, smart! Mitt nya motto som jag ska ha när jag blir sjuk. Acceptera nuläget bara! Det bor en liten poet i oss alla trots allt. Försök att finna honom innan ditt yttersta har tagit över. Det är mitt råd till alla er därute i cyber-rymden och i vanliga rymden också för att inte glömma.

//AMANDA "THE AMAZING POET" STEN