.

Sitter här och känner att jag borde plugga. Men jag tappar lusten när jag ser alla papper som annika har rivit sönder. Sällan den kvinnan går vild på mina scheman och matte-planeringar. Igår var jag med eve och emma. Medans Emma satt och dota-nackade så lekde jag och Eve en aktiv lek som vi inte har lekt på länge; Peddo-leken. Det var ett tag sedan och det var lite knakligt med alla nivåer. Vi kom inte ihåg nivåerna och hur det var men nivå ett var iaf; peddo utan motstånd. Ju mer de ökade desto mer motstånd fick peddot göra.

Grundare till den där leken var jag och min gamla barndoms vän Rosita. Undra vad det hade blivit av oss om vi fortsatte umgås! Haha, navet-hängare eller dyligt säkerligen. Men det var kul ialla fall. Inte en tråkig minut med den kvinnan. Fy, vad nostalgisk jag låter. Ska nog ta och grabba tag i skolarbetet endå, jag blir bara tårögd av att sitta här och filosofera. Närå, eller jo, lite sanning låg det väl i det sista.

Amanda Sten