.

Hej!

Idag började dagen med en envis väckarklockas eländiga pip. Som vanligt. Jag for till skolan i den vita, skabbiga dintur bussen, vid min sida satt Anki som hoppade på i farten vid hemmanet. Visst var det i morse? är lite dagvild. Kom till skolan och direkt in i kemi-labbsalen gled jag in i en labbrock i stl XL för att den är bekvämast. Misslyckades med ett litet expriment med extremt stark saltsyra, men det gjorde vi om sedan och då hade jag och labbpartnern Annika turen på vår sida i alla fall.

Nästa lektion var biologi-labb. Disikeringsdax. Vi skulle disikera en kräfta och det stank cp-apa i hela rummet. En annan var hyfsat skicklig med skalpellen och sprättade upp det lilla livet utan problem och slet ut hjärtat. Sedan drog jag ut magsäcken och tömde dess inehåll i slasken där det hörde hemma. En sak som försvårade arbetet hela tiden var  min labb-granne Annika som råkade mosa sin kräfta och distraherade mig med att trycka upp delar i mitt nylle hela tiden. Varenda gång gick jag på det simpla tricket och vrålade av rädsla så att läraren Krister fick självmordstankar. Efter ett x antal vidriga sprätt av kräftvätska i ansiktet insåg jag att min kräftas testiklar hade blivit inkletade i en muskel. Mitt mål var ouppnårbart... Men jag såg ialla fall vart hjärnan hade suttit och jag kan garantera att det var tomt där.  Hade jag sett hjärnan hade jag kännt mig som en mördare.

Amanda djurens konung.