.

Om 11 dagar är det över.... Det har bara gått 3... sedan har jag två veckor till på ett annat ställe... jag är redan utbränd. Jag har trimmat gräs dagarna i enda och nu har jag fått en yrkes skada. Jag ser allt som gräs och sen ser jag en trimmer gå och virvla rund i det. Som igår till exempel när pappa höll på att snacka allvar med mig var det enda jag kunde tänka på att jag tog en trimmer och kuttade hans hår. Men jag är väl glad att jag har ett jobb iaf. Tacksam å akzo nobes vägnar.

Har smörat in mig som en dase överallt så när vi har fikaraster har jag cirka tio ställen som sitter och håller tummarna att jag ska dyka upp och joina dem. Jag trivs som fisken i vattnet, eller fabriksarbetaren på fabriken, på akzo. Jag har till och med flörtat iin mig hos några på nedre fast jag bara har vart där en gång!  Det är en egen liten värld där uppe på övre iaf och alla är som en familj. Alla springer runt i sina overaller, hjälmar, hörselkoper, skyddsgöasögon och håller varandra i händerna och kastar blommor omkring sig. Så jag trivs. Jag är bara utbränd. En annan får ju ta grovjobbet som den man jag egentligen är och stå i branstaste slänten och trimma.  

Ja, men vi hörs / amanda "the akzo-worker" sten