.

Idag har en önskning för mig gått i uppfyllelse.... Jag har länge tänkt på livet hit och dit. Mina funderingar har gjort mig galen. Men idag tog jag min fundering i kragen. Jag tog en liten burk och gick ut på baksidan av labbet där jag jobbar. Jag kikade på den fina naturen och insåg att de små varelsena som lever där har ett undrbart liv och en fin miljö i buskarna och vid alla prästkragar. Trots att det är på ett fabriksområde.

Ialla fall så fick jag syn på ett litet kryp. Jag tror att det var en mal-bebis. Han såg så perfekt ut och del kliade i mina fingrar av nyfikenhet. Jag fångade in honom patetiskt lätt in i burken. Det lilla ättriga livet flaxade med sina vingar som om det gällde livet. Varelsen såg på mig med sina ynkliga ögon och bad om nåd. Men jag tänkte att ingenting kan stoppa mig nu när jag är så nära...

Vad mal-bebisen inte visste var att jag, Amanda Sten, skulle utsätta den för ett litet experiment. Tankarna kring detta försök kom upp när jag höll på att jobba och min kusin och kollega Jenny berättade för mig att kloroform använder man på film när man ska kidnappa folk. Du vet, när man tar en tygbit och her framför munnen och kidnappar personen ifråga. Hon sa att man söver ner folk med det. Jag ville testa detta på mitt nyinfångade offer. Jag tog en pipett och droppade en pyttedroppe på en papperttuss och kastade ner den i burken tillsammans med malen. Hon dog innan jag ens hann blinka. Klenisen, jag tror jag måste testa på nt större djur som är mer likt en människa nästa gång.

Det var det. I helgen kommer iaf Marcus och häslar på mig, kanske han vill bistå mig med hans liv i mitt exprimenterande? =D